Läxa från Änglarna!

Jag har fått två frågeställningar som jag brottas med: Vad är en fiende? Vad är en vän?

Fiende: Hm vad är det? Jag har en tro att vi speglar varandra och det som människor säger om andra säger mer om dem själva än om den personen de pratar om. De som pratar illa om andra och sprider skvaller avslöjar väldigt mycket om sig själva som personer. De som pratar om andra ska ta bort den personens namn de pratar om och sätta dit sitt eget namn. Fråga säg själva vad ska jag lära mig av detta? Därför har jag svårt med just vad en fiende är. Det finns ondska och det är fiende för mig. Men ondska ser ut olika och svårt att ta ställning till vad som är gott och vad som är ont. Onda saker händer då goda människor är tysta och inte agerar. Är då de goda människorna onda? Samt vara sin egen värsta fiende? Är man ond då? Eller bara Clueless? Folk som pratar om andra är sin egen värsta fiende samt personer som ger över makten till någon annan att bestämma vad som är rätt för dem. Är de onda då? Eller bara vilsna?

Vän: En person som sprider glädje och ser det ljusa i andra. Som accepterar andra villkorslöst och står stadigt i sin egen övertygelse om sitt eget och andras värde. Även i sorg vara delaktig samt ger andra utrymme att växa. Ger sig själv egen tid att växa. Kan dela både upp och nedgångar med andra. Våga vara öppen med andra om vem man är. Någon du kan vara dig själv med.

Nästa frågeställning jag fick var, vem är du till dig själv? Vän? Fiende? 😊

Svar: En mix! Fiende: Då jag vet att tanken skapar vår verklighet och då jag många gånger skapar en miljö som sätter krokben för mig själv. Jag gick på Viapassana: och upptäckta att jag var väldigt dömande, attackerande och elak mot mig själv i tanken. Väldigt chockerad att upptäcka detta. Hade inte en aning om vart detta ursprung kom ifrån. Fast gör det mig ond? För många skulle säga att onda personer gör just så dömer, attackerar och är elaka. Även om det bara var mot mig själv?

För ett tag sedan i meditation så släppte en stor blockering i sakralchakrat. Det sprutade upp bilder från när jag var sju år och min bror fick en kastrull med kokande vatten över sig. Han höll på att dö och låg på brännskadeklinik väldigt länge. Jag hade tagit på mig skulden för olyckan och den satt fast i en stor blockering i mitt sakralchakrat. Jag har Jobbat bort detta och mitt beteende att attackera mig själv nu, så är mer en vän till mig själv och förlåter mig själv för att jag är mänsklig med fel och brister som alla andra. Det är helt ok att göra misstag för att det är livets sätt att få oss att växa och upptäcka vårt verkliga jag. Vän: Jag tillåter mig själv att vara ärlig med vem jag är och tillåter mig att utvecklas och att växa som människa. Vågar vara sann mot mig själv och stå för vem jag är. Det bästa jag kan bli i livet är att vara mig själv.

Vad är du till dig själv vän eller fiende?